Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
l.EÖ TOLSTOY.
sig i hennes ställe, förstod och tyckte synd om
henne.
»Rikt folk dödar björnar, bönderna supa, —
det tycker jag är dåligt. Hvarför skulle, de icke
kunna göra godt i stället? Jag skulle bara
behöfva åttio rubel. Men om ni icke vill, så gör
det mig detsamma,» tillade hon vredgadt, i det
hon trodde sig läsa ett afslag i den fasta och
allvarliga blick, Nechljudof fäste på henne.
»Tvärtom, jag är er mycket tacksam för, att
ni gett mig tillfälle ...»
Då hon förstod att han samtyckte, blef hon
blossande röd och tystnade.
»Jag skall genast gå efter,» sade Nechljudof-
Han gick ut i förstugan och öfverraskade där
en af kamraterna, som stod och lyssnade på deras
samtal. Utan att svara på dennes gyckel, tog
han fram pengarna ur väskan och lämnade henne.
>Var så god, var så god, — nej, tacka mig
icke. Det är tvärtom jag, som bör tacka er.»
Det gladde Nechljudof att nu påminna sig
^llt detta; det gladde honom att komma ihåg, att
han så när kommit i gräl med en af officerarne,
som ville göra detta till ett dåligt skämt, och att
en annan af kamraterna tagit hans parti, hvilket
ledt till en närmare vänskap dem emellan, och
att hela jakten varit så lyckosam och angenäm
och han känt sig så väl till mods, när de på
natten återvände till järnvägsstationen. Den långa
raden af parslädar gled i gåsmarsch ljudlöst fram
öfver den smala skogsstigen, där granarna stodo
öfverhöljda af tjocka snödrifvor. I mörkret lyste
en liten röd eld, — det var en tänd cigarr, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
