Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
l.EÖ TOLSTOY.
ärliga uppsyn endast voro bedrägeri och förställning.
Historien var, att en ökänd flickjägare i byn kort
efter bröllopet lockat hans hustru ifrån honom.
Han sökte lagens bistånd, men öfverallt blef den
andre frikänd. En gång förde han hem hustrun
med våld, men hon rymde ifrån honom dagen
därpå. Då gick han för att återfordra sin hustru.
Förföraren förklarade, att hon icke fanns där —
men han hade sett henne, när han kom — och
befallde honom att aflägsna sig. Han gick ickc.
Då öfverfölls han af den andre och en af dennes
arbetare med hugg och slag, så att han var
half-död, och dagen därpå brann förförarens gård upp.
Han och hans mor blefvo anklagade härför, men
han hade icke gjort det, utan varit bos sin gudfar.
»Och det var verkligen icke du, som satte
eld på gården?»
»Jag hade icke ens en tanke på det, nådig
herre. Det var nog han själf, som gjorde det,
den skurken. De sade, att han nyss hade
brand-försäkrat. Men han påstod, att jag och mor hade
varit där och hotat honom. Och det är sant, att
jag den där gången okvädade honom, — mitt
tålamod stod icke bi längre. Men tände eld på
gården gjorde jag icke. Och jag var icke heller
där, när eldsvådan började. Men han passade
på just den dagen, då jag var tillsammans med
mor. Han tände själf på det för brandförsäkringens
skull, och så skyllde han på oss.»
»Men är det verkligen sant?»
»Det är sant, det svär jag inför Gud, nådig
herre. Yar som en far för oss!» han ville kasta
sig till jorden, men Nechljudof hindrade honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
