Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 50 - 51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDF.LSE.
271
därifrån med våld. »Tänk på, att jag oförskyldt
går under.» Och plötsligt ryckte det i hans
kindben, han brast i gråt och började, i det han drog
upp nattrocksärmen, torka ögonen med den
smutsiga skjortärmen.
»Har ni slutat?» frågade assistenten.
»Ja. Var nu icke ledsen, vi skola göra, hvad
vi kunna,» sade Nechljudof och gick. Menschof
stod i dörren, så att fångvaktaren knuffade till
honom med den, när han skulle stänga, och under
det fångvaktaren läste igen, tittade Menschof ut
genom den lilla fönstergluggen på dörren.
51.
Under det att Nechljudof gick tillbaka genom
den breda korridoren — det var middagstid och
fångsalarna voro öppna — mellan rader af män
i ljusgula nattrockar, korta vida byxor och
bond-skor, hvilka begärligt stirrade på honom, erfor
han en sällsam känsla af medlidande med dessa
människor, som sutto inspärrade, och blygsel öfver
sig själf, som så lugnt gick och beskådade dem.
I en korridor kom någon utspringande i en
dörr, klapprande med skorna, och från rummet
innanför kommo en skara män ut och ställde sig
bugande i vägen för Nechljudof.
»Ers välborenhet, jag vet icke, hur ni skall
kallas, värdes upplysa oss om en sak.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
