Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDF.LSE.
283
det likväl plågsamt, det liar,» sade den unge
mannen, som hörde, hur gubben med de blå
glasögonen också började snyfta.
»Mitt herrskap! Våren goda och gå. Tvinga
mig icke att vidtaga stränghetsåtgärder,» sade
uppsyningsmannen, i det han ett par gånger
uppropade samma sak. »Våren goda och gån, jag
ber,» sade han svagt och obeslutsamt. »Hvad
vill det här säga? Tiden är för längesedan ute.
Hvad vill det här säga? Det här går ju icke an.
För sista gången säger jag åt er,» upprepade han
dystert, i det han än satte sig, än steg upp, äu
blossade på sin Marylandscigarett, än släckte den.
Slutligen började fångarna och deras vänner
aflägsna sig, de förra genom den inre, de senare
genom den yttre dörren. Mannen i
guttaperka-rocken och den lungsiktige och den svartmuskige
trasige fången försvunno; också Vjera Efremovna
gick och Maria Pavlovna med gossen, som blifvit
född i fängelset.
Äfven de besökande gingo. Med tunga steg
aflägsnade sig gubben med de blå glasögonen, och
efter honom följde Nechljudof.
»Ja, underliga ordningar,» sade den talföre
unge mannen, liksom fortsättande ett afbrutet
samtal, i det han på samma gång som
Nechljudof gick utför trappan. »Man får ändå vara
tacksam för, att det är kaptenen ... en snäll
människa, som icke håller så noga på reglementet.
Men plågsamt är det att se. De bara tala och
tala . . . måste lätta sitt hjärta.»
Då Nechljudof under samtal med Medyntsef
— så presenterade sig den talföre unge mannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
