Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDF.LSE.
289
dystert och försökte låtsa, som om han icke märkte,
att hon rodnade.
Missi rynkade förargad ögonbrynen, ryckte
på axlarna och vände sig till den elegante officern,
som tog den tomma koppen ur handen på henne
och martialiskt bar den till det andra bordet,
slamrande med sabeln mot stolsbenen.
»Ni måste också offra något för
skyddshemmen.»
»Ja, det säger jag icke nej till, men jag vill
spara min frikostighet till tablåerna. Då skall jag
visa mig i all min glans.»
»Nå, vi få väl se,» hördes en tillgjordt skrattande
stämma.
Det var en lysande mottagning, och Anna
Ignatjevna var förtjust.
»Mika har sagt mig, att ni sysselsätter er med
fängelserna. Det förstår jag så väl,» sade hon
till Nechljudof. »Mika» — det var hennes tjocka
man, Maslennikof — »kan ha sina fel, men ni vet,
har god han är. Alla dessa stackars fångar . . .
de äro hans barn. Han kan icke betrakta dem
annorlunda. Il est d’une bontè. . .»
Hon stannade, då hon icke fann ord för att
uttrycka mannens »bonté» och vände sig
omedelbart därpå leende till en gammal skrynklig gumma
i lilafärgade rosetter, som just trädde in.
Efter att ha växlat så många innehållslösa
fraser, som var nödvändigt, för att icke bryta mot
konvenansen, steg Nechljudof upp och gick fram
till Maslennikof.
»Vill du nu vara snäll och höra på mig?
»Ack, ja! Nå, hvad är det?»
19. — Uppståndelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
