Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDF.LSE.
293
sade han, i det han tog honom under armen och
åter visade samma sinnesrörelse som efter en
artighet af någon högtuppsatt personlighet, ehuru
den nu icke framkallades af glädje, utan af oro.
Nechljudof ryckte armen ifrån honom, och
utan att taga afsked af någon, utan att säga något,
gick han med dyster uppsyn genom salongen,
salen och förbi de framskyndande lakejerna ut i
vestibulen och ner på gatan.
»Hvad var det åt honom? Hvad har du gjort
honom?» frågade Annette sin man.
»Det är visst à la frangaise,» sade någon.
->>A la francaise, — å nej, det är väl snarare
à la zouloii.»
»Bah, han har alltid varit sådan.»
Någon af gästerna reste sig, en annan kom,
och pratet gick sin vanliga gång, — sällskapet
använde episoden med Nechljudof som ett lämpligt
samtalsämne för dagen.
Dagen efter sitt besök hos Maslennikof erhöll
Nechljudof ifrån honom ett bref på tjockt, glansigt,
vapenprydt papper, försedt med sigill och skrifvet
med majestätisk, beslutsam stil, innehållande, att
han skrifvit till läkaren om Katerina Maslofs
öfverflyttning till sjukhuset, och att enligt alla
sannolikheter hans önskan skulle bli uppfylld. Det var
undertecknadt med: »din vänskapsfulle gamle
kamrat» och under själfva namnet var en
storståtlig, konstmässig släng.
»Nöt!» kunde Nechljudof icke afhålla sig från
att säga, i synnerhet som han vid ordet »kamrat»
kände, att Maslennikof velat visa sig nedlåtande
mot honom, ■— det vill säga att han, trots det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
