Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDELSE.
23 1
»Hur bär ni er åt då?»
»Vi bära oss åt så, att en har tagit lega som
arbetare, och så fick vi litet pengar som hjälp
från gårdskontoret. Men det var slut före fastan,
och utskylderna äro ännu icke betalda.»
»Hur stora äro utskylderna?»
»För min gård sjutton rubel i tertialet. Ack,
Gud hjälpe mig, jag vet icke själf, hur jag skall
reda mig ur det!»
»Kan man få stiga in i stugan till er?»
frågade Nechljudof, i det han gick framåt den lilla
gården och från det renskottade stället klef ut
på de ännu af greparna orörda lagren af
saffransgul, starkt luktande dynga.
»Ja visst, stig på,» sade gubben och skyndade
förbi Nechljudof för att öppna dörren in till stugan
för honom.
De båda kvinnorna, som dragit upp
halsdukarna öfver hufvudet och släppt ner kjolarna,
stirrade förskräckta på den fine herru med
guldknappar i manschetterna, som gick in i deras
staga.
Från stugan kommo två små flickor i grofva
skjortor utrusande. Efter att ha tagit af sig hatten
och hukat sig ner, trädde Nechljudof in i förstugan
och den kvafva, smutsiga stugan, där det luktade
sur mat, och där två väfstolar stodo. Vid spisen
stod en gumma med ärmarna uppkaflade öfver
de magra, ådriga, solbrända armarna.
»Här är vår unge husbonde, som kommit för
att hälsa på oss,» sade gubben.
»Var god och stig på,» sade gumman vänligt
och vek ner de uppkaflade ärmarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
