Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
I.EO TOLSTOY.
med tillhjälp af hennes äldsta barnbarn. Två
yngre barn kommo i full fart efter den främmande
herrn in i stugan och stannade bakom honom i
dörren, hållande sig fast i dörrposten med
händerna.
»Hvad är det som önskas?» frågade gumman
förargad, ty hon var vid dåligt lynne, för att icke
väfstolen var i ordning, och fruktade dessutom,
i sin egenskap af lönkrögerska, alla främmande
besök.
»Jag är godsägaren och önskade tala litet
med er.»
Gumman teg och såg skarpt på honom; därpå
förändrades plötsligt hela hennes utseende.
»Ack, du min dufva lilla, och jag, dumma
jiöt, som icke kände igen dig, — jag trodde, det
var någon vandrare,» sade hon med tillgjordt
vänlig ton. »Förlåt mig, för Kristi skull.»
»Skulle vi kunna få samtala utan vittnen,»
sade Nechljudof, seende på den öppna dörren,
där barnen stodo och bakom barnen en mager
kvinna med ett aftärdt och sjukligt blekt, men
alltjämt småleende barn i en liten mössa af lappar.
»Vänta bara, jag skall minsann ge er, bara
jag får tag i käppen,» skrek gumman åt barnen
i dörren. »Stäng dörren, hör ni.»
Barnen försvunno, och kvinnan med barnet
stängde dörren.
»Jag undrade, jag, hvem är det som kommer?
Och så är det själfve hans nåd, den gulle, rara
hans nåd,» sade gumman. »Och han håller sig
icke för god att titta in till en stackars gumma.
Ack, du min klenod! Sitt här, ers nåd, här på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
