- Project Runeberg -  Uppståndelse / II /
31

(1899-1900) Author: Leo Tolstoy Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UPPSTÅNDELSE.

31 1

slå sig, och de små benen ihop, och så drog hon
dem alla fyra på en gång. Så gaf hon dem en
tuss i munnen, och så voro de tysta, de små
sötungarna. »

»Nå, än sedan?»

»Jo, så gjorde hon också med Katerinas barn.
Hon behöll det två veckor hos sig. Men det tog
sig just icke hos henne heller »

»Var det ett litet vackert barn?» frågade
Nechljudof.

»Ja då, han var så söt, så maken får man
leta efter. Han var lik dig,» tillade gumman och
blinkade med ena ögat.

»Hvarför var det så klent? — Hon födde det
väl dåligt?»

»Ja, hur det var med födan, är icke godt
att veta. Det förstås, att när det icke är ens
eget barn, så . . . men i alla fall var det vid lif,
när hon for med det. Hon sade, att hon hade
nätt och jämt hunnit till Moskva, så dog det.
Det hade hon också intyg på med sig hem, —
allt som sig bör. Hon hade minsann hufvud på
skaft, Malanja.»

Det var allt, hvad Nechljudof kunde få veta
om sitt barn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:24:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppstand/2/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free