Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
I.EO TOLSTOY.
Då han kom in, bjöd förvaltaren honom med
ett särskildt gladt leende komma och spisa middag
och uttalade farhågor för, att kanske allt blifvit
uppbrändt, som hans hustru med tillhjälp af flickan
med hårtestarna lagat i ordning.
Bordet var betäckt med en grof duk, i stället
för servett tjänstgjorde en broderad handduk,
och en soppskål af »vieux saxe» med ena örat
afslaget stod midt på bordet, innehållande • en
potatissoppa, kokad på samma tupp, som för ett
par timmar sedan lyft än på det ena, än på det
andra benet, och som nu var sönderskuren eller
sönderkarfvad i bitar, af hvilka fjädrarna sutto
kvar på flera. Efter soppan serverades fortfarande
samma tupp med svedda fjädrar och gräddbakelser
med ett öfverflöd af smör och socker. Hur föga
smakligt allt detta än var, åt Nechljudof det dock,
utan att ge akt på, hvad han åt, upptagen, som
han var, af sina tankar, hvilka med ens skingrat
den nedslagenhet, han känt vid hemkomsten
från byn.
Förvaltarens hustru tittade in genom dörren,
då den förskrämda tjänstflickan med hårtestarna
bjöd omkring faten, och förvaltaren själf, som var
stolt öfver sin hustrus skicklighet, smålog med
allt större belåtenhet.
Efter middagen nödgade Nechljudof förvaltaren
att taga plats och framlade, för att pröfva sig
själf och på samma gång uttala för någon, hvad
som sysselsatte honom, för denne sitt förslag att
öfverlåta jorden åt bönderna och frågade om hans
mening. Förvaltaren smålog med en min, som
om han redan länge tänkt detsamma och var glad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
