Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDELSE.
39 1
af bönderna och icke, som de ville, af godsherren
själf.
»I vägren således? I viljen icke taga emot
jorden?» frågade Nechljudof och vände sig till en
yngre, barfota bonde med skinande anlete och
klädd i en trasig långrock, hvilken höll sin lappade
mössa rakt ut ifrån sig på den böjda vänstra
armen, liksom soldater göra, när de på kommando
taga mössorna af sig.
»Jaha,» var allt, hvad denne kunde få fram.
Han hade tydligen ännu icke lyckats frigöra sig
från militärtjänstens hypnotiska inflytande.
»I hafven då tillräckligt med jord?» frågade
Nechljudof.
»Icke just det,» svarade den före detta
soldaten med tillgjordt lustig min och sträckte ut
mössan, som om han bjudit de andra på den.
»Nå, men så täuken då öfver, hvad jag sagt,»
sade Nechljudof förundrad och upprepade sitt
förslag.
»Det är ingenting att öfvertänka. Som vi
sagt, så skall det bli,» utbrast förargad den
tand-löse, vresige gubben.
»Jag stannar här ännu en dag. Om I alltså
skulle komma på andra tankar tills i morgon, så
låten mig veta det.»
Bönderna svarade icke.
Nechljudof såg, att ingenting var att uträtta,
och återvände till kontoret.
»Det kan jag säga er, furste,» sade förvaltaren,
under det de gingo hemåt, »att med dem lär ni
icke komma öfverens. De äro ett envist släkte,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
