Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
I.EO TOLSTOY.
Nechljudof. »Skall man också dela ut åt
gårdsfolket?»
»Nej, icke det,» sade före detta soldaten och
ansträngde sig att ge ett uttryck af största
munterhet åt sitt ansikte.
Men den betänksamme, högväxte bonden var
icke därvidlag ense med honom.
»Om man redan delar, så måste man ge lika
delar åt alla,» svarade han i sin djupa bas efter
en stunds funderande.
»Det duger heller icke,» började Nechljudof
sina redan förut öfvertänkta invändningar. »Om
man delar lika åt alla, så komma de, som icke
själfva arbeta, icke heller att bruka jorden, utan
sälja sin andel åt de rika, och så samlas jorden
åter i de rikas händer. Hos dem åter, som sitta
på egna jordlotter, komma flera och flera personer
till världen, och då är all jorden redan bortgifven.
Så få de rika återigen i sitt våld dem, som icke
ha någon jord och dock behöfva sådan.»
»Jaha ja!» instämde ifrigt soldaten.
»Det måste förbjudas att sälja jorden. Den
som har jord, måste också bruka den,» sade
kakelugnsmakaren, i det han förargad afbröt
soldaten.
Nechljudof svarade, att det vore omöjligt att
kontrollera, om man plöjde för sin egen eller en
annans räkning.
Då föreslog den högväxte, betänksamme
gubben, att man skulle låta alla bruka jorden i kartell.
Den som plöjde, skulle ha en lott, men den som
icke plöjde, skulle ingenting ha, förklarade han i
sin afgörande bas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
