Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDELSE.
67 1
»Vi ha en desjätin per själ, herre. Och hemma
äro de tre själar,» svarade kusken villigt. »Jag
har där far och bror, en annan är soldat. De äro
jordbrukare, men ingen jord ha de att bruka.
Då ville bror min fara till Moskva.»
»Och kunde de icke få arrendera jord?»
»Hvar få arrendera någon nu för tiden?
Godsherrarna, de som funnos förr, de ha gjort af med
sin. Det är alltsammans i händerna på
handelsmän, och af dem kan man icke få köpa någon,
— de bruka den själf. Hos oss är det en fransos,
som rår om jorden, — han köpte den af den
förra ägaren. Och han ger minsann ingen ifrån
sig.»
»Hvad är det för en fransos?»
»Dufard heter han, — kanske herrn har hört
talas om honom? Han gjorde peruker åt aktörerna
på stora teatern, och det förtjänade han så mycket
på, att han köpte hela egendomen af vår nådig
fröken. Nu är det han, som regerar öfver oss,
och han gör med oss, som han vill. Det förstås,
att själf är han då hygglig och snäll. Men hustrun
hans, hon är ryska och en sådan satans hynda,
så Gud sig förbarme. Hon skinnar det stackars
folket, så det är riktigt ynkligt. . . Nå, där är
fängelset. Hvart skall herrn, till stora porten?
Där släpper de väl icke in en, kan jag tänka.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
