Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
I.EO TOLSTOY.
och utan att taga den, vände hon sig om och
skyndade bort genom korridoren, bemödande sig
att dölja sin segerfröjd.
»Hvad försiggår väl inom henne? Hvad tänker
hon? Hvad känner hon? Vill hon sätta mig på
prof, eller kan hon verkligen icke förlåta mig?
Kan hon icke säga, hvad hon tänker och känner,
eller vill hon det icke? Har hon blifvit blidare
stämd, eller är hon ännu hätskare?» frågade sig
Nechljudof och kunde icke finna svar. En sak
visste han blott, — att hon blifvit förändrad, och
att inom henne försiggick en betydelsefull inre
förvandling, som förenade honom icke blott med
henne, utan äfven med Honom, i hvars namn
denna förvandling ägde rum. Och denna
samhörighet fyllde honom med glad och ödmjuk rörelse.
Då Katjuscha kom tillbaka in i sjuksalen, där
det stod åtta barnsängar, började hon på systerns
tillsägelse bädda sängarna, och som hon därvid
råkade böja sig för långt fram med lakanet,
halkade hon och var nära att falla En liten gosse
med ombunden hals, som såg på henne, började
skratta, och då kunde Katjuscha icke längre hålla
sig, utan satte sig på sängkanten och brast ut i
ett så högljudt och smittande skratt, att hon
narrade några af barnen med sig, och systern
förargad skrek åt henne:
»Hvad flinar du åt? Tror du, att du är där
du var förut. Gå efter maten.»
Katjuscha tystnade, tog en bricka och gick
för att uträtta befallningen, men då hon i
detsamma råkade utbyta en blick med pojken, som
blifvit förbjuden att skratta, fnittrade hon till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
