Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDELSE.
77 1
af vanorna från sitt forna lif, af sina släkt- och
vänskapsförbindelser och framförallt däraf, att för
att kunna göra, hvad som nu uteslutande upptog
honom, — hjälpa Katjuscha och alla dessa lidande,
som han ville bispringa — måste han begära hjälp
och bistånd af just denna krets, som icke ingaf
honom någon aktning, utan tvärtom endast
motvilja och förakt.
Vid ankomsten till Petersburg tog Nechljudof
in hos sin moster, grefvinnan Tscharsky, hustru
till en före detta minister, där han med ens råkade
in i själfva midtpunkten af den aristokratiska värld,
som blifvit honom så främmande. Detta var honom
obehagligt, men han kunde icke göra annorlunda.
Att icke taga in hos mostern, utan på ett hotell,
skulle varit att förolämpa henne. Dessutom hade
hon vidsträckta förbindelser och skulle kunna
vara honom till största nytta i allt, hvad han
hade att uträtta.
»Nå, hvad är det, jag hör om dig? Besynnerliga
historier,» sade grefvinnan Jekaterina Ivanovna,
under det hon trakterade honom med kaffe strax
efter hans ankomst. »Vons posez pour un Howard.
Du bispringer brottslingar, går omkring i fängelserna,
har blifvit en bättre människa.»
»Nej, det tror jag icke.»
»Jo visst, sådant där är ju vackert. Men det
var någon fasligt romantisk historia med det.
Seså, berätta.»
Nechljudof berättade sitt förhållande till
Katjuscha, — allting som det var.
»Jag minns, jag minns, stackars Hélène sade
mig något om det där, när du vistades nere hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
