Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
I.EO TOLSTOY.
bref, — det ena till senator Wolff i
kassations-departementet.
»Man säger ett och annat om honom, men dans
tous les cas, c’est un komme tres comme-il-faut,» sade
han. »Och han står i förbindelse till mig och
skall göra, hvad han kan.»
Det andra brefvet var till en inflytelserik person
i nådeansökningskommissionen. Fedosja Birjukofs
historia, såsom Nechljudof berättade den för honom,
intresserade grefve Ivan Michajlovitsch i hög grad.
Då Nechljudof sade, att han ville skrifva ett bref
till en mycket högt uppsatt person, förklarade
grefven, att det verkligen var en mycket rörande
historia, och att han kanske skulle berätta den
vid tillfälle. Men lofva något kunde han icke.
Det var bäst, att ansökningen finge gå sin vanliga
gång. Men om tillfälle yppade sig, trodde han . . .
om han blefve bjuden i ■»petit cotnité», skulle han
kanske säga det.
Efter att ha erhållit de båda brefven af grefven
och biljetten till Mariette af mostern, begaf sig
Nechljudof genast till alla dessa olika ställen.
Först gick han till Mariette. Han hade känt
henne som helt ung flicka, under hennes
uppväxtår i en fattig aristokratisk familj, och visste,
att hon gift sig med en man, som »gjort karriär»,
och om hvilken han hört fula saker. Som alltid
plågade det honom att vända sig med en bön till
en människa, som han icke högaktade. Vid dylika
tillfällen erfor han alltid en inre disharmoni och
missbelåtenhet med sig själf och visste icke, om
han borde framställa sin begäran eller ej, — men
kom alltid till den slutsatsen, att han borde göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
