Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
I.EO TOLSTOY.
den dyrbart möblerade salen sutto damer i siden,
sammet och spetsar, med friserade hufvuden och
snörda midjor. Mellan damerna sutto herrar,
militärer och ämbetsmän, och fem tarfligare
personer, — två gårdsdrängar, en hökare, en lakej
och en kusk.
Kiesewetter, en starkt byggd, gråsprängd man,
talade på engelska, och en mager ung flicka i
pincenez tolkade hans ord skickligt och snabbt.
Han talade om, att våra synder voro så stora
och straffet för dem så svårt och oundvikligt, att
det var omöjligt att lefva i väntan på detta straff.
»Tänkom blott, älskade systrar och bröder,
på oss själfva, på vårt lif, på hvad vi göra, hur
vi lefva, hur vi förtörna den kärleksfulle Herran
Gud, hur vi komma Kristus att lida, och vi skola
förstå, att det icke finns förlåtelse för oss, icke
räddning, icke frälsning, utan att vi alla äro hemfallna
åt undergång. En gräslig undergång, eviga kval
vänta oss,» fortsatte han med darrande, tårdränkt
stämma. »Hur skola vi rädda oss? Bröder, hur
skola vi rädda oss ur denna förfärliga eldsvåda?
Hela huset står redan i brand, och ingen utgång
finnes.»
Han tystnade, och verkliga tårar runnö utför
hans kinder. Under åtta års tid, för hvar gång
han kom till detta ställe i sitt, som han själf
tyckte, så vältaliga anförande, kände han ofelbart
strupen sammansnöras, gråten uppstiga, och ögonen
vattnas. Och dessa tårar gjorde honom ännu
mera rörd. I rummet hördes snyftningar.
Grefvinnan Katerina Ivanovna satt vid ett litet
mosaikbord, med ansiktet doldt i händerna, och hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
