Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
I.EO TOLSTOY.
»Det gjorde ni rätt i. Jag skall själf
föredraga det, det lofvar jag,» sade baronen, som
förgäfves sökte ge sitt glada anlete ett uttryck af
medlidande. »En rörande historia. Hon var
tydligen bara barnet och mannen behandlade henne
rått och stötte henne därigenom ifrån sig, men
så gick tiden och de blefvo kära i hvarandra. ..
Ja, jag skall själf föredraga det.»
»Grefve Ivan Michajlovitsch sade, att han
ville be ...»
Nechljudof hade knappt hunnit uttala dessa
ord, förr än baronens ansiktsuttryck plötsligt
förändrades.
»För öfrigt är det bäst, att ni lämnar in
ansökningen på kansliet,- och jag skall göra, hvad
jag kan,» sade han.
I detsamma inträdde den unge ämbetsmannen
med den lätta gången, som han tydligen själf var
stolt öfver.
»Det där fruntimret ber att få säga ett par
ord till.»
»Nå, låt henne komma in. Ack, mon eker, hur
många tårar får man icke se, — den som bara
kunde aftorka dem alla! Man gör förstås, hvad
man kan.»
Fruntimret kom in.
»Jag glömde be, att man icke skulle tillåta
honom skicka bort dottern, annars är han i stånd
till allt...»
»Jag sade ju, att jag skulle bestyra om det.»
»Baron, Gud välsigne er, ni räddar en mor.»
Hon grep hans hand och kysste den.
»Allt skall bli uträttadt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
