Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18 - 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDELSE.
103 1
Då fruntimret gått, började Nechljudof också
taga afsked.
»Vi skola göra, hvad vi kunna. Vi skola
sätta oss i förbindelse med justitieministeriet, och
när vi fått svar därifrån, skola vi göra, hvad vi
möjligtvis kunna.»
Nechljudof gick och begaf sig till kansliet.
19.
Den person, af hvilken det berodde att lindra
de i Petersburg inspärrade fångarnas lott, var en
gammal bepröfvad, fastän numera, efter hvad det
påstodfe, ålderdomsslö krigare och general af
friherrlig tysk ätt, öfversållad med ordnar, af hvilka
han dock aldrig bar annat än det hvita korset i
knapphålet. Han hade tjänat i Kaukasus, där han
fått detta kors, sedan i Polen och ännu någon
annorstädes och hade därefter erhållit den plats,
han nu innehade, och som skänkte honom ett
präktigt boställe, goda inkomster och en ansedd
ställning. Han iakttog strängt högsta
myndighetens order och satte denna sin skyldighet framför
och öfver allting annat, ty han tillskref dessa order
en särskild vikt och betydelse och ansåg, att allt
annat i världen kunna förändras, blott icke de.
Just då Nechljudof anlände till den gamle
generalens port, spelade klockspelet i katedralen:
»Hur mäktig Herran är,» och sedan slog hon tu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
