Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDELSE.
105 1
åter med det tunna, bakåtstrukna håret blickade
in i den mörka vrån framför sig med sina liflösa
ljusblå ögon och vred åt »s», nervöst rörande på
läpparna. Generalen rynkade pannan, när han
blef störd i sin sysselsättning, men tog efter ett
ögonblicks tystnad kortet och satte på sig
pince-nez’en. Pustande öfver ansträngningen att stiga
upp och värken i korsryggen, reste lian sig därpå
i hela sin längd och torkade sina hårdnade fingrar.
»Bed honom stiga in i kabinettet.»
»Om ni tillåter, ers excellens, så slutar jag
meningen ensam,» sade artisten och steg upp.
»Jag känner, att anden är närvarande.»
»Godt, sluta den då,» sade generalen strängt
och gick med sina långa steg och sin beslutsamma,
taktmässiga gång in i kabinettet.
»Gläder mig mycket att se er,» sade han
vänligt, fastän i sin vanliga barska ton och bjöd
Nechljudof att sitta ner i en länstol bredvid
skrif-bordet. »Har ni varit länge i Petersburg?»
Nechljudof svarade, att han först kommit för
ett par dagar sedan.
»Furstinnan, er fru mor, mår bra?»
»Min mor är död.»
»Förlåt, jag beklagar på det högsta. Min son
har talat om, att han träfiat er.»
Generalens son följde samma bana som fadern
och var mycket stolt öfver de uppdrag, som
tilldelades honom.
»Hm ja, jag tjänade tillsammans med er far.
Vi voro vänner och kamrater. Ar ni i tjänst?»
»Nej, det är jag icke.»
Generalen skakade ogillande på hufvudet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>