Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
I.EO TOLSTOY.
ett, enligt hans åsikt, högst intressant mål, som
skulle föredragas.
Förhandlingarna började snart, och Nechljudof
begaf sig jämte de öfriga åhörarna ut i
sessionssalen. Alla, äfven Fanarin, visades till den för
allmänheten afsedda platsen bakom skranket.
Endast den petersburgske advokaten gick fram
till katedern på främre sidan om skranket.
Senatens sessionssal var mindre än den i
kretsdomstolen, enklare utstyrd och utmärkte sig
endast därigenom att bordet, vid hvilket
senatorerna sutto, var betäckt med karmosinröd,
guldbroderad sammet i stället för med grönt kläde.
Men för öfrigt voro rättvisans ständigt
förekommande attribut, helgonbilden och spegeln, likadana
som i alla domstolar, lika högtidligt ropade
rättstjänaren sitt: »domstolen kommer!» och på samma
sätt stego alla upp, på samma sätt tågade
senatorerna in i sina uniformer, på samma sätt satte
de sig i sina högryggade länstolar, stödde
armbågarna mot bordet och bemödade sig att se
naturliga ut.
Senatorerna voro fyra till antalet. Ordföranden,
Nikitin, en slätrakad man med smalt ansikte och
stålgrå ögon, Wolff med betydelsefullt hopknipna
läppar och små hvita händer, hvarmed han
bläddrade i papperen, Skovorodnikof, en tjock, klumpig,
koppärrig, mycket lärd jurist, och slutligen Bje,
den patriarkaliske lille gubben, som kommit sist.
På samma gång som senatorerna inträdde förste
sekreteraren och öfvërprokurators-assistenten, en
mager ung man af medellängd, med ovanligt mörk
hy och svarta sorgsna ögon Trots den besynnerliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
