- Project Runeberg -  Uppståndelse / II /
118

(1899-1900) Author: Leo Tolstoy Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

118

I.EO TOLSTOY.

»Ja, det målet, ja,» sade Wolff, »det är en
hel romantisk historia,» och han berättade, hvad
han visste om Nechljndofs förhållande till Katjuscha.

Efter att ha pratat om detta, rökt ut
cigarretterna och druckit sitt te, gingo senatorerna ut 1
sessionssalen, afkunnade utslaget i det föregående
målet och öfvergingo till det Maslofska.

Wolff föredrog med sin tunna röst omständligt
Katerina Maslofs begäran om kassation och icke
heller denna gång fullt opartiskt, utan med tydlig
önskan om att få domstolsutslaget upphäfdt.

>Har ni något att tillägga?» vände sig
ordföranden till Fanarin.

Fanarin steg upp, spände ut sitt hvita, breda
bröst och började med förvånande värme och
skärpa punkt för punkt bevisa, huruledes domstolen
i sex punkter afvikit från lagens rätta tolkning
och tillämpning, samt tillät sig dessutom, fastän
i största korthet, vidröra själfva målet i och för
sig själft och den skriande orättvisan i domen.
Hela hans korta, men starka anförande var affattadt
i en ton, som både han om ursäkt för sin
enträgenhet, — herrar senatorer insågo och begrepo
naturligtvis i sin skarpsynthet och juridiska visdom
allt detta bättre än han, men han gjorde det endast,
därför att den skyldighet, han åtagit sig, så kräfde.

Efter Fanarins tal tycktes det icke kunna finnas
ringaste tvifvel om, att senaten måste upphäfva
domen. Då advokaten slutat, smålog han
segervisst. Vid åsynen af detta småleende var
Nechljudof öfvertygad om, att saken var vunnen. Men
då han sedan såg på senatorerna, varseblef han,
att Fanarin var ensam om att småle och triumfera.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:24:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppstand/2/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free