Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
I.EO TOLSTOY.
nöjelse, och dessutom förföljdes han oupphörligt
af minnet af den kalla, ovänliga, frånstötande
blicken hos den fordom så hjärtlige, öppne och
ädelsinnade Seljenin.
Då Nechljudof kom hem, lämnade honom
portvakten med en min af förakt en biljett, som
skrifvits inne i portvaktsrummet af en gumma, som
han uttryckte sig; den var från Lydia Schustofs
mor. Hon skref, att hon kommit för att tacka
dotterns välgörare och räddare och dessutom be
honom att komma till dem på Yasiljef-ön, femte
linien, det och det numret. Det var ytterst
nödvändigt, skref hon, för Vjera Efremovnas skull.
Han skulle icke frukta, att de skulle besvära honom
med uttryck af sin tacksamhet, om tacksamhet
skulle icke bli tal, de skulle endast bli mycket
glada att få se honom. Kunde han kanske komma
morgonen därpå?
Efter de sista dagarnas erfarenheter kände
Nechljudof sig fullständigt hopplös om att kunna
utverka någonting. De planer, han gjort upp i
Moskva, föreföllo honom ungefär som dessa
ungdomliga drömmar, hvilka man ofelbart vid mera
framskriden ålder finner vara endast bedrägliga
illusioner. Men då han nu i alla fall var i
Petersburg, ansåg han det för sin plikt att fullgöra allt,
hvad han ämnat.
Han tog fram papper ur sin portfölj och
började genomläsa dem, då det knackade på dörren
och en lakej kom med hälsning från grefvinnan
Jekaterina Ivanovna, om han behagade komma
och dricka te.
Nechljudof svarade, att han skulle komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
