Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDELSE.
129 1
strax, och lade in papperen i portföljen igen. På
vägen upp till mostern kastade han en blick genom
fönstret ut på gatan och varseblef Mariettes fuxar.
Han kände sig plötsligt helt glad till mods och
fick lust att småle.
Mariette satt, klädd i hatt, men icke längre
i svart, utan i en ljus, brokig toalett, med en
tekopp i handen bredvid grefvinnans länstol, pratande
och blixtrande med sina vackra, leende ögon. Just
då Nechljudof kom in, hade Mariette sagt något
så lustigt — och på samma gång oanständigt,
det hörde Nechljudof på skrattet ■— att den
godmodiga, mustaschprydda, korpulenta grefvinnan
Jekaterina Ivanovna höll på att kikna af skratt,
medan Mariette tyst såg på henne med hufvudet
på sned och en spefullt skälmaktig dragning på
den leende munnen.
»Du tar lifvet af mig,» sade grefvinnan
Jekaterina Ivanovna hostande och kiknande.
Nechljudof hälsade och satte sig bredvid dem.
Men just som han var färdig att fördöma Mariette
för hennes lättsinnighet, märkte hon hans
allvarliga och nästan ovilliga min, och för att behaga
honom — hvilket hon fått lust till med detsamma
hon återsåg honom — förändrade hon genast icke
blott uttrycket i sitt ansikte, utan hela sin
sinnesstämning. Hon blef plötsligt allvarsam,
missbelåten med sitt lif, liksom sökande något,
sträfvande efter något, och hon gjorde sig icke till,
utan tillägnade sig verkligen, fastän hon i ord
icke skulle kunnat uttrycka, hvari den bestod,
samma sinnesstämning, hvari Nechljudof befann
sig i detta ögonblick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
