Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDELSE.
139 1
Denne smålog lika vänligt som Lydia och
hälsade på gästen, och då Nechljudof satte sig på
hans plats, tog han en stol från fönstret och slog
sig ner bredvid. Från rummet bredvid kom nu
också ut en ljushårig gymnasist af omkring sexton
år och satte sig tigande på fönsterposten.
»Vjera Efremovna är en mycket god vän till
moster, men jag känner henne nästan icke alls,»
sade Lydia.
I detsamma kom från det andra rummet ett
fruntimmer med mycket behagligt och intelligent
utseende, klädd i hvit blus med ett läderbälte
om lifvet.
»God dag, tack för att ni kom,» började hon,
så fort hon satt sig i soffan bredvid Lydia. »Nå,
hur är det med Vjerotschka? Har ni träffat henne?
Hur finner hon sig i sin belägenhet?»
»Hon beklagar sig icke,» sade Nechljudof, —
»hon säger, att hon besitter en olympisk
själf-känsla.»
»Ack ja, den Vjerotschka, det är så likt henne,»
sade mostern leende och skakade på hufvudet.
»Hon är värd att känna. Det är en storartad
människa. Allt för andra, ingenting för sig själf.»
»Hon önskade heller ingenting för egen del,
utan var endast bekymrad för er systerdotters
skull. Det plågade henne allra mest, att hon
blifvit häktad, som hon uttryckte sig, för rakt
ingenting.»
»Ja, så är det,» sade mostern, »— det är
det förfärliga, att hon fått lida för min skull.»
»Nej, visst icke, moster.» sade Lydia, »jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
