Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDELSE.
141 1
sade han, ’så skall det icke skada någon, utan
tvärtom . . . Om ni talar, så frikänner ni ju de
oskyldige.’ Men jag sade i alla fall, att jag icke
skulle säga något. Då sade han: ’nå, godt, säg
ingenting, neka bara icke till, hvad jag säger.’
Och så började ban räkna upp dem och nämnde
också Mitin ...»
»Seså, tala nu icke mera om det,» sade mostern.
»Ack, moster, hindra mig icke ...» och hon
drog oupphörligt i hårlocken och kastade skrämda
blickar omkring sig . . . »och så plötsligt, kan ni
tänka er, dagen därpå fick jag veta, att Mitin var
häktad. Jag trodde, att det var jag, som förrådt
honom. Och det plågade mig så, det plågade
mig så, att jag höll på att bli tokig.»
»Men det visade sig ju, att det icke alls var
genom ditt förvållande, som han blef häktad,»
sade mostern.
»Det visste jag icke. Jag trodde, att jag
förrådt honom. Jag gick af och an, af och an
från den ena väggen till den andra och bara tänkte
och tänkte: du har förrådt honom! Jag lade mig
och borrade ner hufvudet, och så hörde jag, hur
någon hviskade mig i örat: du har förrådt Mitin.
du har förrådt Mitin. Jag visste, att ’det var en
hallucination, men jag kunde icke annat än lyssna
efter. Jag ville somna, men det kunde jag icke.
Jag ville låta bli att tänka, men det kunde jag
heller icke. A, det var förfärligt!» utbrast hon,
allt mer och mer upprörd.
»Lidotschka, lugna dig,» upprepade modern
och strök henne öfver axeln.
Men Lidotschka kunde icke längre hejda sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
