Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
I.EO TOLSTOY.
hufvudena nere på parterren, — alla tycktes
fördjupade i beskådandet af den i siden och spetsar
utstyrda, magra och knotiga skådespelerskan, som
gestikulerande och med onaturlig stämma höll sin
monolog. Någon hyssjade, när dörren öppnades,
och två strömmar af kall och varm luft fläktade
Nechljudof i ansiktet.
I logen sutto Mariette, ett obekant fruntimmer
i röd teaterkappa och hög frisyr och två herrar,
— generalen, Mariettes man, en vacker, ståtlig
man med strängt, ogenomträngligt ansikte, krokig
näsa och högt, stoppadt bröst, som en militär
ägnar och anstår, samt en ljus, flintskallig herre
med slätrakad haka mellan två storståtliga
polisonger. Mariette, gratiös, fin och elegant i sin
urringade sidenklädning, med de kraftiga, sluttande
axlarna, som just, där de förenade sig med halsen,
pryddes af ett litet svart födelsemärke, såg sig
genast om och visade Nechljudof med solfjädern
på stolen bakom sig, i det hon välkomnande,
tacksamt och, som det föreföll honom,
betydelsefullt smålog emot honom. Hennes man såg lugnt,
som allt hvad han gjorde, på Nechljudof och böjde
på hufvudet. I hans sätt, i den blick, han
utbytte med hustrun, spårades öfverlägsenheten hos
mannen, som har en vacker fru, och känner sin
makt öfver henne.
Då monologen var slut, genljöd teatern af
applåder. Mariette steg upp och gick bort i
bakgrunden af logen, där hon gjorde sin man bekant
med Nechljudof. Generalen sade, alltjämt med
samma småleende blick, att det mycket fägnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
