Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
I.EO TOLSTOY.
om pjesen, hvilken hon ansåg särskildt borde gripa
Nechljudof.
Nechljudof såg, att hon icke hade behof af
att säga honom något, utan att hon endast ville
visa sig för honom i hela tjusningen af sin
aftontoalett, med sina blottade axlar, och han erfor
på samma gång nöje och vedervilja härvid.
Den slöja af bedårande skönhet, som förr
legat öfver allt detta, var nu för Nechljudof
visserligen icke bortryckt, men han såg, livad som var
under slöjan. I det han betraktade Mariette, njöt
han af hennes skönhet, men visste på samma
gång, att hon var en lögnerska, som lefde
tillsammans med en man, den där begagnade alla
medel för att göra karriär, och att allt, hvad hon
sagt dagen förut, var osanning, och att hon —
hvarför, visste han icke och väl icke hon själf
heller — ville tvinga honom att bli kär i sig.
Och detta var både lockande och motbjudande
för honom. Flera gånger ämnade han gå, tog sin
hatt, och stannade likväl kvar. Men då slutligen
mannen kom tillkaka med stark tobakslukt i sina
tjocka mustascher och föraktfullt beskyddande såg
på Nechljudof, som om han icke kände igen honom,
gick Nechljudof, innan ännu dörren hunnit falla
igen, ut i korridoren, tog reda på sin paletå och
lämnade teatern.
Då han på vägen hem gick framåt Nevski,
lade han ofrivilligt märke till ett högväxt
fruntimmer, som gick före honom, med ovanligt vacker
figur och i en utmanande toalett. Alla, som mötte
och gingo om henne, stirrade på henne.
Nechljudof gick fortare än hon och kastade ofrivilligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
