Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDELSE.
149 1
Vid nådeansökningen till Allerhögsta ort, som
advokaten skrifvit åt honom, och som han nu
hade med sig till fängelset för att Katjuscha skulle
kunna underskrifva den, fäste han föga hopp. Och
besynnerligt nog, önskade han icke ens längre,
att det skulle lyckas. Han hade vänjt sig vid
tanken att fara till Sibirien, att lefva bland
strafffångarna och de förvista, och det var honom svårt
att föreställa sig, hur han skulle inrätta sitt och
Katjuschas lif, om hon blefve frikänd.
Portvakten på sjukhuset, som kände igen
Nechljudof, meddelade honom genast, att Katjuscha
icke längre var kvar där.
»Hvar är hon då?»
»Tillbaka i fängelset.»
»Hvarför har hon blifvit förflyttad?» frågade
Nechljudof.
»De äro ett sådant pack, ers nåd,» sade
portvakten föraktfullt leende, — »hon hade fuffens för sig
med fältskären, och öfverläkaren skickade bort henne.»
Nechljudof hade icke alls trott, att Katjuscha
och hennes uppförande skulle röra honom så nära.
Denna underrättelse kom öfver honom som ett
slag. Han erfor ungefär samma känsla, som när
man oväntadt får veta en stor olycka. Det
smärtade honom djupt. Hans första känsla var blygsel.
Han föreföll sig själf löjlig med sin glädje öfver
hennes, som han inbillade sig, förändrade
sinnesriktning. Allt detta, som hon sagt om, att hon
icke ville taga emot hans offer, hennes förebråelser
och tårar, allt detta var, tänkte han nu, endast
listiga ränker af en fördärfvad kvinna, som ville
på bästa sätt draga fördel af honom. Det föreföll
10. — Uppståndelse. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
