Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
I.EO TOLSTOY.
honom, som om han vid deras sista
sammanträffande redan sett tecken till den oförbätterlighet,
hon nn lade i dagen. Allt detta flög igenom hans
hufvud, under det han mekaniskt satte på sig
hatten och gick ut ur sjukhuset.
»Men hvad är nu att göra?» frågade han sig
själf. »Är jag väl bunden vid henne? Har icke
denna hennes handling gjort mig fri?»
Men knappt hade han gjort sig denna fråga,
förr än han insåg, att genom att anse sig fri och
öfvergifva henne, skulle han icke straffa henne,
som han ville, utan sig själf, och han greps af
fruktan.
»Nej! Hvad som händt, kan icke förändra —
det kan endast stärka mitt beslut. Må hon handla
så, som hennes sinnesriktning drifver henne till
— ha fuffens för sig med fältskärer, om så skall
vara — det är hennes sak . . . Min sak är att göra
så, som mitt samvete kräfver,» sade han sig.
»Och mitt samvete kräfver, att jag skall offra min
frihet för att försona min synd, och mitt beslut
att gifta mig med henne, om det också blott blir
ett äktenskap till skenet, och att följa henne,
hvart hon än blir skickad, står orubbligt fast,»
sade han sig med hätsk hårdnackenhet och begaf
sig med beslutsamma steg till fängelset.
Vid stora ingången bad han vakthafvanden
anmäla för uppsyningsmannen, att han önskade
träffa Katerina Maslof. Fångvaktaren kände
Nechljudof och berättade för honom, såsom varande
en bekant, en viktig nyhet där i fängelset.
Kaptenen hade begärt afsked, och de hade fått en ny
chef, som var mycket sträng af sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
