Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDELSE.
167 1
med Katjuscha behagade Natalja Ivanovna på ett
sätt. Hon tyckte om denna beslutsamhet, kände
däri igen brodern och sig själf, sådana de båda
voro under den goda tiden, innan hon blef gift;
men på samma gång fasade hon vid tanken, att
hennes bror skulle gifta sig med en sådan
förfärlig kvinna. Den sista känslan var den starkaste,
och hon beslöt att så vidt möjligt inverka på
honom och söka hindra honom därifrån, fastän
hon visste, att det var svårt.
Den andra saken, öfverlåtandet af jorden, låg
henne icke så nära om hjärtat, men hennes man
var högst upprörd däröfver och fordrade, att hon
skulle inverka på brodern. Ignatij Nikiforovitsch
sade, att en dylik handling vore höjden af oförstånd,
lättsinne och högfärd, och att man endast kunde
förklara den — om en förklaring vore möjlig —
genom ett slags osundt begär att skilja sig ifrån
andra, skryta, få folk att tala om sig.
»Hvad är det för mening med att öfverlåta
jorden åt bönderna mot en betalning, som kommer
dem själfva till godo?» sade han. »Om han nu
redan vill göra detta, kunde han sålt den åt dem
genom landtmannabanken. Det skulle det ha varit
mening i. I det hela är detta ett beteende, som
gränsar till det onormala,» sade Ignatij
Nikiforovitsch, som redan tänkte på ett förmyndareskap,
och han fordrade af hustrun, att hon allvarligt
skulle tala med sin bror om hans besynnerliga
idéer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
