Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
I.EO TOLSTOY.
med sina tre dockor, — den svarta negerpojken
och dockan, som kallades fransyskan.
»Kommer du verkligen ihåg det,» sade
Nechljudof leende.
»Ja, tänk dig, nu leka de alldeles på samma
sätt.»
Det obehagliga samtalet tycktes afslutadt.
Na-tascha lugnade sig, men ville icke i mannens
närvaro tala om, hvad endast brodern kunde förstå,
utan började, för att få ett allmänt samtal i gång,
afhandla den senaste nyheten från Petersburg, —
fru Kamenski’s förtviflade sorg öfver att ha
förlorat sin ende son, — han som stupat i duell.
Ignatij Nikiforovitsch uttalade sitt ogillande
af den sakernas ordning, som uteslöt dödandet i
duell ur de vanliga kriminalförbrytelsernas kategori.
Denna hans anmärkning retade Nechljudof,
och tvisten lågade upp på nytt. Liksom förut
sade de båda motståndarna icke rent nt allt, hvad
de tänkte, men deras ömsesidiga fördömande af
hvarandras åsikter gjorde sig hela tiden märkbart.
Ignatij Nikiforovitsch kände, att Nechljudof
klandrade honom och föraktade hela hans
verksamhet, och han ville bevisa honom orättvisan af
detta hans omdöme. Nechljudof åter förargade
sig icke blott öfver, att svågern blandade sig i
hans egendomsaffärer — i djupet af sitt hjärta
kände han, att svågern och systern och deras
barn hade rätt därtill såsom hans arfvingar —
utan det retade honom också, att denna inskränkta
människa med så lugn själfsäkerhet fortfor att
anse allt det lagligt och riktigt, som nu stod för
Nechljudof som obestridligt vanvett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
