Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDELSE.
181 1
32.
Den afdelning fångar, med hvilka Katjuscha
följde, skulle afresa från järnvägsstationen klockan
tre, och för att se dem tåga ut ur fängelset och
tillsammans med dem vandra till stationen, ämnade
Nechljudof bege sig till fängelset före klockan tolf.
Under det Nechljudof packade in sina saker
och papper, fick han fatt i sin dagbok och läste
igenom några ställen, och hvad han senast skrifvit
där. Det var skrifvet före afresan till Petersburg
och lydde: »Katjuscha vill icke mitt offer, utan
sitt eget. Hon har segrat, och jag har segrat.
Jag fröjdar mig åt den inre förvandling, som
tyckes mig ha försiggått inom henne. Jag vågar
knappt tro det, men det förefaller mig, som om
hon skulle lefva upp igen.» Strax därefter stod:
»Jag har genomlefvat något mycket tungt och
mycket fröjdfullt. Fick veta, att hon icke uppfört
sig väl på sjukhuset. Och det gjorde mig
förfärligt ondt. Jag trodde icke, det skulle plåga
mig så. Med hat och afsky tilltalade jag henne,
och så mindes jag plötsligt mig själf, hur jag
många gånger och äfven nu, om också blott i
tankarna, gjort mig skyldig till det, som jag nu
fördömde henne för, och jag erfor samtidigt afsky
för mig själf och medlidande med henne, och det
gjorde mig så lätt om hjärtat. Om vi blott alltid
i tid hunno se bjälken i vårt eget öga, skulle vi
vara mycket bättre än vi äro.» Under dagens
12. — Uppståndelse. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
