Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184 I.EO TOLSTOY.
blossande på cigarretten, som tycktes fastväxt i hans
täta mustascher. »Jag är ■ alldeles förbi. Hvar
ha ni fått en sådan massa ifrån? Är det många
kvar?»
Skrifvaren såg efter.
»Ännu tjugufyra karlar och så kvinnorna.»
»Nå, hvad vänta ni på, fram med er,» skrek
officern åt de ännu icke verifierade fångarna, som
trängdes bakom hvarandra.
Fångarna hade stått där uppställda i öfver
tre timmar, och det icke i skuggan, utan midt i
solen, afvaktande sin tur.
Detta försiggick inom fängelsebyggnaden,
utanför vid porten stod som vanligt en skiltvakt med
gevär, ett par tiotal lastvagnar för fångarnas saker
ocli de klena ibland dem och vid hörnet en klunga
släktingar och vänner, som väntade på fångarnas
uttågande för att få se och om möjligt tala med
dem och lämna dem något. Till dessa sällade
sig också Nechljudof.
Han stod där ungefär en timme. Sedan hördes
på andra sidan porten slamret af kedjor, bullret
af steg, befallande röster, liarklingar och det orediga
sorlet af en stor folkhop. Detta fortfor i ungefär
fem minuter, hvarunder fångvaktare gingo ut ocli
in genom den lilla sidoporten. Slutligen hördes
ett kommandorop.
Den stora porten öppnades brakande, slamret
af kedjor blef tydligare, och på gatan utmarscherade
konvojsoldaterna i hvita rockar med geväret på
axeln och ställde upp sig i en vid cirkel framför
porten. Därefter ljöd ett nytt kommandorop, och
fångarna började tåga ut par om par, med flata
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
