Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDELSE.
189 1
axeln och blickade rätt framför sig Hennes
ansikte var lugnt och beslutsamt. Den fjärde i
ledet bredvid henne var en ung, vacker kvinna i
kort fångrock och med flätan uppfäst efter de
gifta kvinnornas sed, — det var Fedosja.
Nechljudof steg ur droskan och närmade sig tåget, ty
han ville fråga Katjuscha om sakerna och hur hon
kände sig, men underofficern, som ledde konvojen
på den sidan, märkte det genast och rusade fram
till honom.
»Ingen får gå fram till fångarna, min herre,
det är icke tillåtet,» skrek han redan på långt
håll.
Då han kom närmare och kände igen
Nechljudof — i fängelset kände redan alla igen denne
— förde han fingrarna till mössan och stannade
bredvid Nechljudof, sägande:
»Nu går det icke för sig. Vid stationen kan
ni tala med dem, men här är det icke tillåtet.
Icke stanna, marsch,» skrek han åt fångarna och
rusade trots värmen i full fart till sin plats,
sprättande med sina nya stöflar.
Nechljudof återvände till trottoaren och gick
till fots bredvid fångkonvojen, efter att befallt
droskkusken köra efter. Öfverallt där fångarna
tågade fram, ådrogo de sig en af medlidande och
fasa sammansatt uppmärksamhet. De förbiåkande
sträckte sig fram ur vagnarna och följde dem med
ögonen, så länge de kunde. Fotgängarna stannade
och sågo förskräckta på den hemska synen. Några
gingo fram och gåfvo allmosor, som mottogos af
konvojsoldaterna. Somliga följde liksom
hypnotiserade efter tåget, men stannade så och stirrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
