Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDELSE.
191 1
om han lofvade, att i hvarje fall skydda de i
vagnen sittande mot dem. Ekipaget måste alltså
vänta, tills hela processionen tågat förbi, och först
då den sista lastvagnen skramlat förbi med de
därpå sittande fångarna och bland dem den
hysteriska kvinnan, som för ett ögonblick tystnade
vid åsynen af det granna ekipaget, ryckte kusken
lätt i tömmarna och de svarta hästarna slogo
hofvarna mot gatläggningen och förde snabbt den
på mjuka fjädrar gungande vagnen ut till villan,
dit familjen for för att roa sig.
Hvarken fadern eller modern gåfvo barnen
någon förklaring öfver hvad de sett, utan dessa
måste själfva söka utfundera betydelsen af detta
skådespel.
Den lilla flickan, som mindes moderns
ansiktsuttryck, gjorde upp för sig, att alla de där, som
gingo förbi, voro människor af ett helt annat slag
än hennes föräldrar och deras bekanta, att de
voro dåliga människor, och att man därför måste
förfara med dem just så som man gjorde. Och
därför erfor hon ingen annan känsla än rädsla,
och hon var glad, när hon icke såg dem längre.
Men gossen med den långa, magra halsen,
som oafvändt stirrat på fångprocessionen, tänkte
annorlunda. Han visste fast och osvikligt, ty Gud
själf hade sagt honom det, att dessa människor
voro alldeles likadana som han och alla andra
människor, och att man därför tillfogade dem
något, som icke var rätt, — något som man icke
borde göra, och han tyckte synd om dem och
kände fasa för dessa fjättrade och rakade
människor eller snarare för dem, som fjättrat och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
