Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
I.EO TOLSTOY.
vändigheten att aflägsna hans döda kropp skaffade
dem.
I mottagningsrummet inträdde doktorn i
sällskap med fältskären och föreståndaren för
polisvaktkontoret. Doktorn var en fetlagd, undersätsig
man med smala pantalonger, som sutto hårdt
spända kring hans muskulösa ben. Föreståndaren
var en liten tjock en med klotrundt rödt ansikte,
som blef ännu rundare af hans vana att supa in
luft i kindbenen och långsamt blåsa ut den.
Doktorn satte sig på britsen bredvid den döde,
alldeles som fältskären gjort förut, rörde vid hans
händer, lyssnade på hans hjärta och steg upp, i
det han drog ner pantalongerna.
»Man kan icke vara mera död,» sade han.
Föreståndaren söp in en mun full med luft
och blåste långsamt ut den.
»Från hvilket fängelse?» vände han sig till
konvoj soldaten.
Denne nämnde det och påminde om fotbojorna,
som ännu sutto kvar på den döde.
»Jag skall säga till, att de bli aftagna; det
finns Gud ske lof smeder,» sade föreståndaren och
pustade åter ut luften, i det han gick mot dörren.
»Hur kommer detta sig?» vände Nechljudof
sig till doktorn.
Doktorn såg på honom genom glasögonen.
»Hvilket? Att de dö af solstyng? De sitta
ju inspärrade utan motion och utan ljus hela
vintern, och så bli de plötsligt utsläppta midt i
det starkaste solskenet, till då på en sådan dag
som i dag, och marschera fram i en tät klunga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
