Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDELSE.
213 1
»Jag kora för längesedan,» sade hon. »Jag
och Agrafena Petrovna,» hon pekade på denna,
som med sin vanliga blida värdighet, fast en smula
förläget på långt häll neg för Nechljudof, då hon
icke ville störa honom, »ha sökt dig öfverallt.»
»Jag satt här och slumrade till. Hvad jag
är glad, att du kom,» upprepade Nechljudof. »Jag
började ett bref till dig.»
»Verkligen?» utbrast hon förskräckt. »Om
hvad då?»
Missi, som märkte, att ett förtroligt samtal
började mellan syskonen, drog sig afsides med
sina kavaljerer, och Nechljudof satte sig med
systern på den lilla sammetssoffan vid fönstret.
»När jag gick ifrån er i går, ville jag vända
om och be om ursäkt, men jag visste icke, liur
han skulle upptaga det,» sade Nechljudof. »Jag
talade icke vänligt med din man, och det plågade
mig.»
»Jag visste, jag var öfvertygad om, att det
icke var din mening,» sade systern. »Du vet
ju .. .»
Tårarna trängde fram i hennes ögon, och
hon tryckte lians händer. Det låg ömhet i hennes
ord; han förstod henne till fullo och rördes af,
hvad hon antydde med dem. Det var, att näst
den känsla, som helt och hållet behärskade henne,
— kärleken till hennes man, — var kärleken till
brodern henne dyrbar och viktig, och hvarje
oenighet med honom ett plågsamt lidande.
»Tack, tack! Ack, hvad jag allt sett i dag,»
sade han, i det han plötsligt kom ihåg de döda
fångarna. »De lia dödat två fångar.»
14. — Uppståndelse. ii.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
