Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
I.EO TOLSTOY.
städes där långt borta öfver fälten och skogarna
utgöt sig i ett stridt regn. Fuktiga vindstötar
kommo farande. Stundom sönderslets molnväggen
af blixtar, och med tågets rasslande blandade sig
allt oftare och oftare åskans dunder. Molnet
ryckte närmare och närmare, stora regndroppar,
drifna på sned af blåsten, började fläcka
plat-formen och Nechljudofs öfverrock. Han gick öfver
åt andra sidan, och i det han inandades den
fuktiga svalkan och doften af den regntörstande
jorden, såg han på de förbiilande trädgårdarna,
och skogarna, på de gulnade fälten af råg och de
ännu gröna af hafre och de blommande
potatislandens svarta fåror. Allt var liksom öfverdraget
med fernissa, — det gröna blef grönare, det gula
gulare, det svarta svartare.
»Mera, mera,» sade Nechljudof, fröjdande sig
åt det af det välgörande regnet upplifvade
landskapet.
Det häftiga störtregnet räckte icke länge.
Molnet hade dels skingrats, dels drifvit vidare,
och på den våta jorden föllo nu endast de sista
enstaka små dropparna. Solen tittade åter fram,
allt glittrade, och i öster syntes öfver horisonten
en icke hög, men klar och blott i ena ändan
afbruten regnbåge, starkt skiftande i violett.
»Ja, hvad var det nu, jag tänkte på,» frågade
sig Nechljudof, då alla dessa naturväxlingar
upphört, och tåget ilade ner i en dalsänka mellan
höga sluttningar. »Jo, jag tänkte på, att alla
dessa, uppsyningsmannen, konvojsoldaterna, alla
dessa för det mesta goda och milda människor
blifvit onda och elaka i tjänsten »
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
