Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDELSE.
225 1
alla. Jag liar arbetat, ocli jag tar mig eii sup
och trakterar hustru min. Men aldrig några andra,
icke.»
»Nej, nej,» sade Nechljudof, som icke visste,
hvad han skulle svara.
»Det är rena sanningen, nådig herre. Hustru
min är en som har skinn på näsan. Men jag är
nöjd med hustru min, för hon kan vara snäll
emot mig också. Är det icke så, Mavra?»
»Se där, tag. Jag vill icke ha mer,» sade
hustrun och räckte honom buteljen. »Hvad pratar
du för dumheter,» tillade hon.
»Där hör ni,» fortsatte fabriksarbetaren, »ibland
är hon så söt ocli rar, och ibland gnäller hon som
ett osmordt vagnshjul. Är det icke så, Mavra?»
Mavra skrattade och slog ut med handen med
en drucken gest.
»Nå, låt bli då . . .»
»Där hör ni, så snäll hon är, men så ibland,
när hon får tömmen under svansen, då sparkar
hon bakut, så man kan icke tänka sig ... Är det
icke sant kanske? Ja ursäkta, nådig herre. Jag
är full förstås, men hvem kan hjälpa det,» sade
fabriksarbetaren och lade sig ner att sofva med
hufvudet i den skrattande hustruns knä.
Nechljudof satt en stund hos gubben, som
berättade, att han var kakelugnsmakare och liade
arbetat i femtiotre år och murat så många spislar
i sin dar, att han icke kunde hålla räkning på
dem en gång, men nu ämnade han slå sig i ro
sent omsider. Han hade varit i staden för att
hjälpa sina barn där öppna en affär och skulle nu
titta om de hemmavarande på landet. Efter att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>