Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
I.EO TOLSTOY.
ha åhört gubbens berättelse, steg Nechljudof upp
och gick fram till Tarass.
»Var så god och sitt, nådig herre. Vi skola
taga bort säcken,» sade vänligt trädgårdsmästaren,
som satt midt emot Tarass, och såg upp på
Nech-lj udof.
»Den skall icke göra er något omak,» sade
Tarass leende med sjungande stämma och lyfte
med sina starka armar tvåpundssäcken så lätt,
som om den varit en fjäder, samt bar deii till
fönstret. »Här finns godt om plats, den kan
antingen stå här eller också under bänken. Här är
det kanske lugnast. Där kan det bli bråk 0111
denl» tillade han, strålande af välvilja och
vänlighet.
Tarass brukade säga om sig själf, att när han
icke var full, hade han inga ord, men att
brännvinet gaf honom mål i munnen, och att han då
kunde säga hvad som helst. Och i nyktert
tillstånd var han verkligen för det mesta tyst, men
då han druckit — hvilket hände honom sällan
och endast vid särskilda tillfällen — blef han
angenämt pratsam. Han talade då både mycket
och väl, — enkelt, slående och framför allt med
en hjärtlighet, som också strålade ur hans goda,
ljusblå ögon och det vänliga leendet kring läpparna.
I denna sinnesstämning befann han sig nu.
Nechljudofs ankomst afbröt honom för ett
ögonblick. Men efter att ha stufvat undan säcken,
satte han sig åter på sin förra plats, stödde de
kraftiga arbetsnäfvarna mot knäna, såg
trädgårdsmästaren rätt i ögonen och fortsatte sin berättelse.
Det var sin hustrus historia, som han utförligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
