- Project Runeberg -  Uppståndelse / II /
229

(1899-1900) Author: Leo Tolstoy Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 40

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UPPSTÅNDELSE.

229 1

— hvad skulle jag göra? Och så skref han e1t
papper, och sedan gick det som en dans. Jag
var då frisk och kry igen och for själf till staden
efter henne. Så fort jag satt in märren på
gäst-gifvargården, tog jag papperet och gick till
fängelset. ’Hvad vill du?’ — ’Så och så är det,’
säger jag, ’jag har hustru min sittande här hos
er’. — ’Nå, har du något papper?’ frågar han.
Jag räckte honom genast papperet, och han tittade
på det och sade: ’Vänta här’. Nå, jag satte
mig där på bänken. Solen stod redan högt på
himlen. Så kom en af befälet ut ’Är du
Var-guschof?’ frågar han. ’Ja, det är jag.’ — ’Nå, var
så god,’ säger han. Och strax därpå öppnades
porten, och hon fördes ut, klädd i sina egna kläder,
som sig borde ’Nå, kom, så gå vi då.’ — ’Är
du till fots?’ — ’Nej, jag åker.’ Vi gingo till
gästgifvargården, och jag betalade, hvad jag var
skyldig, spände för märren och lade höet, som
var öfver, under mattan, som hon skulle sitta på.
Hon satte sig och svepte halsduken om sig, och
så for vi. Hon teg, och jag teg. Först när vi
voro nära hemma, frågade hon: ’Hur är det med
mor, mår hon bra?’ — ’Ja,’ sade jag. — ’Och far
också?’ — ’Ja’. — ’Förlåt mig, Tarass,’ sade hon då,
’förlåt mig för min dumhet. Jag visste icke själf,
hvad jag gjorde.’ — ’Det är icke värdt att orda
mer om det,’ sade jag, ’jag har förlåtit dig för
längesedan.’ Något mera sade vi icke. När vi
kom hem, så föll hon på knä för mor, och mor
sade ; ’Gud förlåte dig ’ Men far hälsade på henne
och sade: ’Nu tänker vi icke på det där gamla
längre. Lef nu i stället så godt du kan,’ sade
15. — Uppståndelse. II.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:24:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppstand/2/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free