- Project Runeberg -  Uppståndelse / III /
26

(1899-1900) Author: Leo Tolstoy Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

26

LEO TOLSTOY.

förråd och vår tobak, och om kvällarna sjöngo vi
till och med i kör. Jag hade en vacker röst. Ja.
Om det icke varit för min mors skull —■ hon var
alldeles förtviflad — skulle jag trifts mycket bra
i fängelset, jag fann det till och med trefligt och
ytterst intressant. Där blef jag bekant bland
annat med den berömde Petroff — han skar sedan
halsen af sig med en glasbit på fästningen — och
flere andra. Men jag var ingen revolutionär. Jag
gjorde också bekantskap med två af mina närmaste
cellkamrater. De hade varit inblandade i samma
sak — något med polska proklamationer — och
voro nu åtalade för, att de försökt rymma ifrån
vakten, då de fördes till järnvägen. Den ene var
en polack, Losinsky, den andre en jude, vid namn
Rosofsky. Ja. Denne Rosofsky var bara en pojke.
Han sade, att han var sjutton år, men såg ut
att vara femton. Liten, mager och liflig, med
glänsande svarta ögon och, som alla judar, mycket
musikalisk. Han var ännu i målbrottet, men sjöng
mycket vackert. Ja. Jag var närvarande, när
de affördes till domstolen. Det var på morgonen.
På kvällen kommo de tillbaka och berättade, att
de blifvit dömda till döden. Ingen hade väntat
det. Deras förseelse var så obetydlig, — de hade
endast försökt att rymma ifrån vakten och icke
ens sårat någon. Och dessutom var det så
onaturligt att döma ett sådant barn som Rosofsky
till döden. Och vi alla i fängelset kommo öfverens
om, att det bara var ett skrämskott, och att
dödsdomen icke skulle bli stadfäst. I början var det
en allmän upphetsning, men sedan lugnade vi oss,
och lifvet gick sin vanliga gång. Men så en afton

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:24:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppstand/3/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free