- Project Runeberg -  Uppståndelse / III /
28

(1899-1900) Author: Leo Tolstoy Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

28

LEO TOLSTOY.

och dyster och liksom förskrämd. Efter honom
assistenten, med rynkade ögonbryn och beslutsam
min, och sedan skiltvakten. De gingo förbi min
dörr och stannade utanför cellen bredvid. Och
så hör jag assistenten ropa med en underlig röst:
’Losinsky, stig upp och tag på er rent linne.’ Ja.
Sedan hör jag dörren gnälla och därefter Losinskys
steg, — han gick till motsatta ändan af korridoren,
Jag kunde icke se någon annan än
uppsynings-mannen. Han stod där likblek och knäppte upp
och igen en knapp i rocken och drog in axlarna.
Plötsligt makade han sig åt sidan liksom rädd för
något. Det var Losinsky, som gick förbi honom
och fram till min dörr. Det var en grann yngling,
skall ni veta, af den vackra polska typen, — bred,
rak panna med en man af ljust, fint, lockigt
hår och vackra blå ögon. En så kraftig, frisk,
blomstrande yngling. Han stannade utanför rutan
i min dörr, så att jag kunde se hela hans ansikte.
Det var hemskt, infallet och askgrått. Har ni en
cigarrett, Kryltsof?’ Jag ville räcka honom en,
men liksom rädd att bli försinkad, tog assistenten
fram sitt cigarrfodral och bjöd honom. Han tog
en cigarrett, assistenten tände en sticka åt honom,
han började röka och försjönk i tankar. Sedan
tycktes han påminna sig något och började tala.
’Det är både grymt och orättvist. Jag har icke
begått någon förbrytelse. Jag . . .’ genom hans
unga, hvita hals, från hvilken jag icke kunde slita
ögonen, gick en häftig skälfning, och han tystnade.
Ja. I detsamma hör jag Rosofsky ropa något från
korridoren med sin gälla judröst. Losinsky kastade
bort cigarretten och gick ifrån dörren. Och utanför

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:24:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppstand/3/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free