Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDELSE.
29
rutan syntes Rosofsky. Hans barnsliga ansikte
med de simmiga, svarta ögonen var blossande rödt
och drypande af svett. Han hade också rent linne
på sig, och byxorna voro alldeles för vida åt honom,
och han drog oupphörligt i dem med båda
händerna och darrade i hela kroppen. Han närmade
sitt jämmerliga ansikte intill rutan: ’Anatoli
Pe-trovitsch, det är ju sant, att doktorn ordinerat
bröstte åt mig? Jag är icke frisk och skall dricka
bröstte.’ Ingen svarade, och han såg frågande
än på mig och än på uppsyningsmannen. Hvad
han menade med detta, förstod jag icke. Ja.
Plötsligt tog assistenten på sig en sträng min och
skrek med samma underligt gälla röst: ’Hvad är
det för upptåg? Låt oss gå.’ Rosofsky var
tydligen icke i stånd att förstå, hvad som väntade
honom, utan skyndade nästan springande framåt
korridoren. Men sedan stretade han emot, och
jag hörde hans genomträngande röst och gråt.
Det hördes buller och stoj, stampande af fötter
och däremellan hans gälla gråt och snyftningar.
Så blef det mera aflägset, korridordörren slogs
igen, och allt blef tyst. Ja. Sä hängdes de.
Repen kväfde dem bägge. En annan fångvaktare,
som sett på, talade om för mig, att Losinsky icke
gjort motstånd, men att Rosofsky slagit omkring
sig, så att de med våld måste släpa upp honom
på schavotten och sticka hans hufvud i rännsnaran.
Ja. Denne fångvaktare var tämligen enfaldig af
sig. ’De säga, att det skulle vara så hemskt, herre.
Men det var icke hemskt alls. När de hängdes,
rörde de bara två gånger på axlarna så här’ —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
