Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
LEO TOLSTOY.
utan att kasta en enda blick på etappstationen,
och Nechljudof hoppades, att officern, som på
morgonen öfvertagit konvojen, skulle liksom sina
företrädare tillåta honom att tala med Katjuscha.
Gästgifverskan föreslog Nechljudof att i
tarantass fara till stationen, som låg i ändan af byn,
men Nechljudof föredrog att gå dit till fots. En
ung bredaxlad, kraftig arbetare i väldiga, med
doftande björktjära insmorda stöflar, åtog sig att
föra dit honom. En fuktig dimma insvepte allt,
och det var så mörkt, att om hans vägvisare
endast aflägsnade sig tre steg på de platser, där
det icke föll något ljus från fönstren, kunde
Nechljudof icke längre urskilja honom, utan hörde
endast klafsandet af stöflarna i den djupa, klibbiga
smörjan. Efter att ha gått öfver torget med
kyrkan och genom en lång gata med klart
upplysta fönster, kommo de till byns utkant i
fullständigt mörker. Men snart syntes också i detta
mörker det i dimman spridda skenet från lyktorna
omkring etappstationen. Allt klarare och större
blefvo de röda ljusfläckarna; snart syntes störarna
i stängslet, den mörka silhuetten af skiltvakten,
som gick af och an, den randiga pålen och
skyller-kuren. Skiltvakten tillropade de kommande det
sedvanliga: »hvem där?» och då han fick höra,
att de voro utbördingar, blef han så sträng, att
han icke ens ville tillåta dem att vänta bredvid
stängslet. Men Nechljudofs ledsagare lät sig icke
bekomma.
»Hvad är du så arg för, min gubbe!» sade
han åt honom. »Ropa du på sergeanten, så vänta
vi här.»
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
