Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
LEO TOLSTOY.
nog själf vet. Och när man är van vid annat, är
det verkligen svårt. Det är ju den allmänna
åsikten, att en konvojofficer är liktydig med en
rå, obildad grobian, men folk tänker icke alls på,
att man kan vara skapad till något annat.»
Officerns röda ansikte, parfymdoften,
juvelsringen och i synnerhet det obehagliga skrattet voro
Nechljudof ytterst motbjudande, men nu liksom
under hela sin resa befann han sig i den
allvarliga och uppmärksamma sinnesstämning, i hvilken
han icke tillät sig att behandla någon, hvem det
än vara månde, tanklöst och föraktfullt, utan
ansåg det oundgängligt att tala med hvar och en
»i allt», som han själf kallade det. Efter att ha
lyssnat till officern och satt sig in i hans
själstillstånd, sade han därför allvarsamt:
»Jag tror, att i er ställning kan man finna
tröst i att lindra de stackars människornas
lidanden.»
»Hvad för lidanden? Ett sådant följe, som
de äro!»
»Det är icke alls något särskildt med dem,
de äro likadana som alla andra,» sade Nechljudof.
»Det finns också oskyldiga ibland dem.»
»Det förstås, att det finns af alla slag. Och
det förstås, att jag tycker synd om dem. Andra
ge dem icke lof till någonting, men jag försöker
att skaffa dem lindring, hvar jag kan. Jag tycker,
det är bättre, att jag lider, än att de göra det.
Andra gå genast efter lagen, om det är
någonting, och skjuta ihjäl dem, men jag tycker synd
om dem. Hvad är hon egentligen för slag, den
där kvinnan, som ni vill träffa?» frågade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
