Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15 - 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDELSE.
69
han befann sig i under färden, betalade han honom
dock med samma mynt och kunde omöjligt
öfvervinna sin starka antipati emot honom.
16.
I rummet bredvid hördes fångpersonalens röster.
Alla tystnade, och strax därpå inträdde en sergeant
jämte två konvojsoldater. Det var verifikationen.
Sergeanten räknade alla, i det han pekade på hvar
och en med fingret. Då turen kom till Nechljudof,
sade han godmodigt förtroligt:
»Nu efter räkningen, furste, går det inte an
att stanna längre. Ni måste gå.»
Nechljudof, som visste, hvad detta betydde,
gick fram och stack åt honom tre rubel, som han
hade i beredskap.
»Ja, hvad skall man taga sig till med er?
Ni får väl stanna ännu en stund.»
Sergeanten ämnade just gå, då en annan
underofficer inträdde, följd af en lång, mager fånge
med blått öga och tunt skägg.
»Jag kommer för flickungens skull,» sade fången.
»Nej, se där kommer pappa,» hördes plötsligt
en klar, barnslig röst och ett ljushårigt hufvud
stack upp öfver Emilia Rantsefs knä. Denna höll
med tillhjälp af Marja Pavlovna och Katjuscha
på att af en af sina egna kjolar sy en klädning
åt flickan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
