Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
LEO TOLSTOY.
»Jo, min flicka, det är jag,» sade Busofkin
smeksamt.
»Här har hon det bra,» sade Marja Pavlovna
och såg medlidsamt på Bnsofkins sönderslagna
ansikte. »Lämna henne hos oss»
»De snälla fruarna sy en ny klädning åt mig,»
sade flickan, visande fadern på Emilias arbete.
»Så vacker och alldeles röd,» läspade hon.
»Vill du sofva här hos oss i natt,» frågade
Emilia och smekte flickan
»Ja, det vill jag. Och pappa också.»
Emilia Rantsef log sitt strålande leende.
»Det kan pappa icke få,» sade hon. »Låt henne
därför vara,» vände hon sig till fadern.
»Ja. för all del, låt henne vara,» sade
sergeanten, i det han stannade i dörren, och därpå
gick sin väg med den andre underofficern.
Så fort soldaterna gått, närmade sig Nabatof
Busofkin, rörde vid hans axel och sade:
Ȁr det sant, bror lille, att Karmanof hos er
vill byta plats med en annan?»
ßusofkins godmodiga, vänliga ansikte blef
plötsligt dystert, och hans ögon fingo som en slöja
öfver sig.
»Det har jag icke hört. Det kan väl knappast
vara sanning,» svarade han och tillade, alltjämt
med samma uttryckslösa blick: »Ja, Aksjutka,
stanna du och ha roligt hos de snälla fruarna,»
hvarpå han skyndade sig ut.
»Han vet alltsammans och det är sant, att
de bytt plats,» sade Nabatof. »Hvad ämnar ni
göra?»
»Anmäla det för myndigheterna i staden. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
