Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDELSE.
73
inbördes förhållande icke är slutligt afgjord, kan
hon icke välja.»
»Från min sida är den afgjord en gång för
alla. Jag ville göra, hvad jag anser för min
skyldighet och dessutorh lindra hennes belägenhet,
men vill icke i något fall pålägga henne tvång.»
»Ja, men hon vill icke emottaga er uppoffring.»
»Här är icke fråga om någon uppoffring.»
»Och jag vet, att detta hennes beslut är
oåterkalleligt. »
»Nå, hvad tjänar det då till att tala med
mig?» sade Nechljudof.
»Det är nödvändigt för henne, att ni också
erkänner det.»
»Hur skall jag kunna erkänna, att jag icke
bör göra det, som jag anser mig skyldig till. Det
enda, jag kan säga, är, att jag icke är fri, men
att hon är det.»
Simonson teg eftersinnande.
»Godt, jag skall säga henne det. Ni skall
icke tro, att jag är förälskad i henne,» fortsatte
han. »Jag älskar henne som en präktig, sällsynt
människa, som lidit mycket. Jag åtrår ingenting
af henne, men jag skulle förfärligt gärna vilja
hjälpa henne, lindra hennes belä ...»
Nechljudof hörde till sin häpnad, hur
Simonson skälfde på rösten.
... »lindra hennes belägenhet’» fortsatte han,
»Om hon icke vill mottaga er hjälp, så vill hon
kanske mottaga min. Om hon skulle samtycka,
skulle jag anhålla om att bli förvisad till den plats,
där hon skall aftjäna sitt straff. Fyra år äro ingen
evighet. Jag skulle lefva i hennes närhet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
